In i kaklet

Det känns att det är nära slutet nu. Alla skämt har gått några varv för långt. Rutinerna är invanda. Ruckar någon på dem så blir det kaos. Man tar exakt samma sak vid varje frukost för att tillämpa minsta motståndets lag. Ungefär så.

Idag var en lurig dag. Vi hade svårt att planera. Skicross och slalom ungefär samtidigt. Men det löste sig med hjälp av en gnutta tur och mina numera tränade ben som spänstigt sprang uppför de 481 trappstegen i djävulstrappan från Skicrossen, återhämtade sig något i kabinbanan över till det alpina, och sedan knatade upp halvvägs i slalombacken. Väl där hittade jag ett tomt TV-torn som visade sig vara bästa fotopositionen i hela backen. Bonnröta, som TT-Pontus kallade det.

Senaste dagarna har bjudit på lite av varje som vanligt.
Bla en räjäl dipp härom dagen då jag först somnade under en presskonferens. Jag skulle bara lägga mig ner och vila ryggen medan vi väntade på att få fota, och sedan vaknade jag av att samme TT-Pontus stod över mig och fotade. Senare på kvällen när jag gjorde ut bilder somnade jag hela tiden, vaknade upp och fortsatte, somnade igen.... Men krafterna är nu åter.

Inte den mest smickrande bilden kanske men det är så det börjar se ut här nu, folk somnar lite här och var.